, ,

Vecka 37 och 38

Vecka 37 och 38

Som jag skrev förra veckan ändrar jag min summering av veckan. Att skriva ner tre ord blir som sagt bara en upprepning vilket snabbt är tråkigt att läsa. Vad har jag då pysslat med under vecka 37 och 38?

Höstens främsta tecken – rönnbär

Vecka 37

Förutom studier i lyrikanalys och dramaanalys har jag faktiskt tagit mig friheten att lägga studierna åt sidan under små stunder. Det har varit två styrelsemöten i föreningen både på lokalnivå och riksnivå. Som riksförbund har vi en del större och mindre fnurror att reda ut samt lokalföreningar att rädda. Det är även den tid på året som Socialstyrelsen börjar vilja ha in del redovisning för årets bidrag. Med andra ord är tillvaron fylld med litteratur och siffror. Jag har även hunnit med att skriva lite på mitt skrivprojekt och ett nytt formas sakta i mitt huvud. Hur det kan finnas plats för fritt tänkande vet jag inte. Mitt i allt har det funnits plats för en kräftskiva i södra Värmland.

Test av ljus inför kräftskivan

Vecka 38

Denna vecka har jag i princip bara suttit med näsan över kurslitteraturen. Som omväxling har jag hämtat böcker hos PostNord och Instabox samt sålt några gamla kursböcker från när jag pluggade till Socialpedagog. Arbetet med mitt skrivprojekt fortsätter även om jag ligger lite back på författarkursen också. Även denna vecka har jag valt att lägga studierna åt sidan. Tog mig några timmar på stan tillsammans med min sambo. Det blev en lunch på Köttbullekällan tillsammans. Vi åt en fantastisk lunch med entrecote, pommes, rödvinsås och bea. Efteråt strosade vi runt på stan. Vi har även varit ute på en biltur random och hittade fina ställen att fotografera.

Lunch på Köttbullekällaren

Eftersom jag ligger ett par steg efter i det mesta så slänger jag in klimateriehäxans ABC+ med veckans bokstav R.

Reflektion

Jag önskar att det fanns mer tid att reflektera när det gäller studierna. Ett annat perspektiv på reflektion som jag tycker är viktigt är: att människor reflekterar över sig själva och sitt agerande mot sina medmänniskor. Visst är det tillåtet att tycka och tänka precis vad som helst, men allt kanske inte ska få trilla ut ur munnen. Eller så behöver tungan vaktas för att det som sägs kommer ut på ett sätt som sårar minst. Ingen vet vad mottagaren har i sitt bagage och vad några oförlupna ord ger skada.

Ramla

Inte utan att jag undrar om folk börjar falla som känglor när jag är i närheten. Nej, skämt och sido. Den senaste veckan har två personer ramlat handlöst rakt ner i gatan när jag varit i närheten. En äldre herre snubblade på spårvagnsspåret och föll i gatan. Som tur var fanns jag och några andra som hjälpte honom upp på benen utan några större fadäser än en tilltufsad självkänsla. Den andra personen missade ett trappsteg och slog sig lite värre, rejäla skrubbsår på knäna och i pannan. Med omplåstring på plats så var det fallet löst.

Säveån

Rabarber …

…. är något av det bästa man kan ha i sin trädgård. Jag minns att både min mamma och mormor var ”tokiga” på mig. Jag var ständigt och norpade åt mig rabarber. Att sedan ”gömma” och äta upp mitt byte. Doppa det i socker, känna kontrasterna mellan sött och surt då var min lyckan total.


Upptäck mer från Merikas texter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

← Tillbaka

Tack för din respons. ✨

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hej!

Välkommen till min blogg. Här kommer du kunna läsa reflektioner om livet i stort och smått. Jag hämtar inspiration från min vardag som Socialpedagog, engangemang i föreningslivet, litteraturens värld och skrivandet som terapi.

Följ mig

Upptäck mer från Merikas texter

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa