Merikas texter

Vaknar upp till veckans sista dag. Tittar ut genom ett smutsigt köksfönster och konstaterar att de måste putsas. Kanske ett projekt att ta sig an idag? Jag ska iallafall plantera om mina orkideér i de nya krukorna jag köpte på Ongo igår.

Denna vecka har det varit påsklov vilket inneburit ett lugnare tempo på jobbet. Konstigt egentligen att det är lugnare då alla rutiner och struktur är bortblåsta. Vad jag menar är att barn med NPF diagnos behöver sina rutiner och struktur för att må bra. När strukturen försvinner brukar det vara lika med kaos. För min del har det varit guld värt att det varit lugnare. Jag har jobbat en hel vecka och ändå haft energi över på kvällar och under helgen.

Fotografering

Vid två tillfällen denna vecka har jag varit ute för att fotografera. Det blev två spontana turer som slutade med fotografering med mobilen. Vill helst ha med mig min systemkamera när vi åker ut, men mobilen är ett superbra komplement.

Jag fotograferar gärna vyer, solupp- och nedgångar, vatten och stenformationer. Visst fastnar ett och annat djur när tillfället dyker upp. Att ge sig ut för att fotografera är ett fantastiskt sätt att hämta energi. Jag kommer ut i naturen och får uppleva nya saker och platser. Är så tacksam att jag orkar göra något för mig själv utan att det kostar mer än vad jag får.

Vad gör du när du behöver hämta energi?

Kvällstur

Valet att strunta i vardagens måste en kväll mitt i veckan kan bara bli succé. Speciellt när jag kommer hem sent. Vi käkade middag och under tiden vi åt bestämde vi oss för att strunta i disk, tvätt och ta en kvällstur istället. Vi åkte ut mot Landvetter och svängde av 40:an strax innan flygplatsen. Vi har inte varit i dessa trakter sedan vi flyttade in till Göteborg.

Att sitta tillsammans i bilen ger en möjlighet till bra kvalitativa samtal. Just ett sådant samtal fick vi om ett ämne som är tufft ur bådas perspektiv. Ett ämne som är viktigt att kunna prata om för att det inte ska äta upp relationen. Nu kanske den äts upp ändå, men då har vi iallafall varit ärliga mot varandra.

Vi stannade vid Insjön. Satt kvar i bilen och tittade ut över vattnet. Självklart var jag tvungen att gå ut och fotografera. Det går att åka runt hela sjön men vi valde att vända hemåt då klockan började bli mycket. Innan vi var hemma passade vi på att veckohandla. Det blev en kväll som kommer ligga kvar i mitt inre länge.

Var tycker du är bästa platsen att ha svåra samtal?

Panikattack

Hade önskat att veckan hade fortsatt gå i ett positivt tecken. Men nu blev det inte så. Jag bokstavligen hatar när attackerna slår till. Smärtan som sliter i mig är obeskrivlig. Jag tappar verkligheten. Det susar i öronen. Världen snurrar. Illamåendet sköljer över mig. Hjärtat slår så det hoppar ur bröstet. Det är svårt att andas. Tankar om att jag ska dö ekar i huvudet. Av erfarenhet vet jag att det bara är att genomlida attacken och försöka andas i fyrkant.

När allt klingar ut är jag tömd både mentalt och fysiskt. Jag är groggy. Kroppen värker. Känner mig förvirrad. Lever utanför mig själv och jag är dysfunktionell i något dygn. Det värsta är att jag inte vet vad som triggar igång dem. Antar att det är något litet som inte ens jag uppfattar. Hur som helst sinnet behöver uppenbarligen städas ur. Någon gång i framtiden borde attackerna klinga av.

Hur har din vecka varit?