Fem en fredag v 7: Oväntat

Då är det fredag och stunden med Elisas Fem en fredag. Nyhetsmorgon står och maler i bakgrunden. Doften av mitt morgonkaffe kittlar i näsan. Morgon är att ta i snarare fm, klockan är 10:30. Har varit hemma i snart två veckor pga en skrällhosta. Jobbar med infektionskänsliga barn vilket innebär att jag stannar hemma lite längre än normalt. Sjukdomsdagarna har varit helt ok tackvare att sambon är hemma pga en revbensskada. Oplanerad extra tid tillsammans kan jag bara vara tacksam över.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta de av Fem en fredag.

Vad är något du inte trodde att du skulle gilla, men gör?

På äldre dagar har jag börjat sjunga i ett band. Det började med att jag hängde på min sambo till träffar med hans gamla musikerkompisar. Redan första gången var de på mig att jag skulle vara med och sjunga. Nästa gång vi träffades var det riggat för mig. Eftersom träffarna bara en rolig grej hoppade jag på tåget. Nu träffas vi med ojämna mellanrum för att spela, äta och dricka gott och framför allt umgås och ha skoj.

Vad kan få dig att ändra planerna snabbt?

Sjukdom. Sedan beror det på vad planerna gäller. Vissa saker som är planerade behöver ligga rätt i magen för att jag ska genomföra dem. Då blir det en vit lögn för att jag prioriterar mig själv. För att slippa vita lögner är jag väldigt noga med att inte lova saker som jag inte vet att jag kan hålla. Är jag osäker lämnar jag alltid en dörr öppen – lovar inget men säger ändå inte nej.

Vad hoppas du ska dyka upp när du minst anar det?

Ett jobberbjudande. I dagsläget pendlar jag 2 timmar varje dag till ett jobb där jag börjar känna att jag är klar. Att sammanhanget inte har något mer att ge mig eller jag har mer att ge. En fara (som jag ser det) är när arbetet med människor, i mitt fall barn, blir mekaniskt. Det är då misstagen kommer, det är då man bränner ut sig, det är då man offrar sitt välmående och det är då det är hög tid att gå vidare i livet.

Vad kan dyka upp i dina tankar helt utan förvarning?

Att det är lika bra att jag försvinner. Jag lever med psykisk ohälsa sedan decenier tillbaka. Dessa tankar är en del av min vardag. Som tur är dyker de upp allt mer sällan och jag har lärt mig att låta dem passera. Intellektuellt vet jag att det inte stämmer men känlsomässigt blir det en sanning ibland. Sedan är frågan kommer tanken först eller känslan?

Vad gör du oväntat ofta fast du inte tänkt göra?

Eftersom min energinivå är väldigt varierande dag för dag och under dagen har jag sällan några större tankar om vad jag ska göra eller inte. Jag vet vad som behövs göras och försöker ta tag i det när energinivån är något så när hög. Anledningen till min varierande energinivå är att allt jag gör kostar mer energi än vad det gör normalt, t.ex. det tar 40% för mig att städa mot normalt 20%.