Det är måndag första dagen i veckan. Sju dagar som ingen vet något om. Sju dagar som går att fylla med vad som helst. Den insikten kan både kännas fantastisk och skrämmande beroende på vilken inställning du har till livet. Är glaset halv tomt eller halvfullt?
Borta är min support
Finns inget ont uppsåt
Lyssnar på vår låt
Hjärtat fullt av gråt
Önskar bara ett förlåt
Det finns två varianter av förlåtelse. Förlåta andra och förlåta sig själv. Att förlåta andra kan vara svårt nog. Däremot att förlåta sig själv är nog det svåraste som finns. När jag drog kortet var min första tanke: ” Vem eller vad behöver jag förlåta?” Det låter kanske osannolikt, men jag kan faktiskt inte komma på något eller någon. Samtidigt måste det finnas något för annars hade jag inte dragit kortet. Inte utan att jag får fundera vidare. Visst har jag blivit illa behandlad av många genom åren. De händelserna har jag släppt för länge sedan.
Jag försöker tänka att den andre gjorde sitt bästa i stunden utifrån de förmågor och resurser hen hade i rådande situation. Att person hade otur när hen tänkte. Att hen trodde det var rätt. Visst låter det pretantiöst? Nu är det långt ifrån att jag lyckas varje gång. Jag som alla andra blir arg, ledsen, besviken och ältar när något händer. Däremot bestämmer jag mig för att det får en viss tid till att göra ont. Sedan lägger jag det bakom mig med ovanstående tankemönster. Jag anser att allt som händer i våra liv har något att lära oss. Svårigheten är att klura ut vilken lärdom vi ska ta till oss. Vad tänker du om förlåtelse?
Lämna ett svar