Etikett: Guldkorn

  • Från Snökaos till Vardagslyx: Två dagar hemma

    Den 17 november 1995 drog jag upp rullgardinen, konstaterade att bilen inte syntes under snön och att grannarna kört fast med sina bilar. Drog ner rullgardinen och kröp tillbaka ner i sängen. Samma sak var det igår. Jag tittade ut genom fönstret. Bilarna syntes knappt på parkeringen, folk hade kört fast och vägen var inte plogad. Det var absolut inte svårt att bestämma mig för att stanna hemma. Det hade varit dumdristigt att ge sig ut på vägarna 16 mil t.o.r. Satte på radion och konstaterade snabbt att jag hade knappt kommit några km innan jag hade fastnat. Bryggde mig en mugg kaffe, gjorde en smörgås och kröp under täcket med en god bok. Framåt lunch hade iallafall vägen utanför blivit plogad åt ett håll. Gångbanorna på gården var framkomliga. Drog på mig passande vinterkläder och gick ut och skottade fram bilen. Eller skotta är att ta i. Jag sparkade bort snön runt bilen, trampade upp en stig och puttade av snön. 45 minuter senare var bilen framme och jag fullkomligt slut. (konditionen är inte den bästa p.g.a. ett hjärtfel).

    Redan igår eftermiddag insåg jag att det skulle vara galenskap att ta mig till jobbet. Ringde arbetsgivaren och kom överens om att jag stannar hemma en dag till. När min sambo gick upp strax efter fem fick jag en ingivelse. Han ska inte ge sig ut, vilket jag sa rill honom. När han såg en oplogad parkeringen med översnöade bilar och bilar som satt fast kröp han ner i sängen igen. Han hade en förhoppningen komma iväg senare. När vi vaknade några timmar senare var situationen den samma. Det var lika bra att inse att det fanns inget annat alternativ än at vara hemma. Eftersom vi fått en extra dag tillsammans passade vi på att lyxa till det med en långfrukost på sängen. Det kändes extra lyxigt för att det var en torsdag och vi skulle ha jobbat.

  • Värme och äventyr: Från Vattenfestival till Dalslands dolda pärlor

    Snart har halva semestern passerat. Ligger raklång på sängen och summerar veckorna. Ja inte ska man klaga på vädret, eller det kanske man ska? Den enorma värmen har givit mig elefantfötter och varje steg har varit som att gå på glödande kol. Smärtan i fötterna har varit så intensiv att jag inte reflekterat över att stortån har fått sig en rejäl smäll. Fenomenet skor har inte funnits på världskartan utan jag har investerat i ett par rosa tofflor.

    Semestern började med vårt årliga besök på Vattenfestivalen i Trollhättan. I tre år i rad har vi varit där. Tre år i rad har det varit kanonväder, på gränsen till för varmt. Hotellrummet hade balkong ut mot gågatan där alla marknadsstånd och foodtrucks stod. En bit bort låg bartältet med liveuppträdande. När den värsta värmen lagt sig satte vi oss på balkongen med ett glas vin och lät festivalstämningen infinna sig. Nu var det inte bara en fördel att ha balkong åt det hållet. Hotellrummet var så varmt att en bastu hade upplevts kall.Trots att både fönster och balkongdörren stod på vid gavel fick vi ingen svalka. Förutom en lagom stor frukostbuffé fanns det en bokhylla där gästerna fick låna eller ta med sig en bok. Givitvis kunde jag inte låta bli att stoppa ner Flickan utan röst av Colleen McCullogh i resväskan.

    Efter tre dagar intensivt festivalfirande åkte vi vidare till Dalsland för betydligt lugnare aktiviteter. Värmen har hållit i sig och för att uppbringa lite svalka har det blivit en del bilturer med AC:n i full gång. En av dagarna hamnade vi i Västra Fågelvik i Värmland. Samhället ligger vid sjön Stora Le som sträker sig mellan Värmland, Dalsland och Ostfold fylke i Norge. Sjön gav en känsla av att vistas vid havet p.g.a sin storlek, klippor och sandstrand. Att byns kyrka låg på en kulle med utsikt över sjön förhöjde bara wow-känslan. Nästa anhalt var bilkyrkogården i Töcksfors. Att gå omkring bland gamla bilvrak gav mig känslan av att befinna mig i en sagovärld. Skogen växte rakt igenom bilar och bussar vilket gav en trollskt intryck. Inte utan att jag tittade lite extra efter nyfikna vättar och troll.

    Har inte badat sedan barnen var små. Vilket var för sådär 10-15 år sedan. Men plötsligt händer det. Även en badkruka som jag stoppar fötterna i sjön för att svalka sig. Bland alla sjöar och tjärn som Dalsland har hittar man alltid en ostörd plats att bada på. Det var en skön känsla att kliva ner i det svala, klara vattnet och att kunna tvätta sig som förr i tiden var en upplevelse i sig.

  • Magiska Öland: En Resedagbok

    Maj andas sitt sista andetag och jag är på Öland. När vi kom fram till stugan tog vi en kvällspromenad för att njuta av solnedgången bakom Borgholms slott. Tyvärr hade jag valt att lämna systemkameran i stugan och missade att föreviga ett magiskt ögonblick.

    Vaknar upp till en klarblå himmel med strålande sol som skänkte värme. Det blev premiär att dricka morgonkaffet utomhus. Inte på balkongen som brukligt utan under ett urgammalt äppelträd ackompajerat till kossornas råmande. Efter en runda med bilen hamnade vi nere i Stora Rörs hamn för en picknick i gräset. Ännu en gång låg systemkameran kvar i stugan och jag gick miste om en bra bild på Ölandsbron. För att sätta pricken över i:et avrundade vi en fantastisk dag med smörgåstårta.

    Ny dag och nya äventyr. Denna gången bar det iväg till Kalmar slott. Och vet ni vad. Systemkameran var med. Gick runt slottet och njöt av den friska vinden. Plötsligt hamnade vi i en bröllopsfotografering. Att ta sig därifrån utan att fastna på bild var ett projekt i sig. Innan ännu en givande dag avslutades åt vi gudomligt goda grekiska biffar i Färjestaden. Med mätta magar tog vi oss en ögon shopping runda. För att samla ihop intryck och tankar kröp jag tidigt i säng i sällskap med Öland brinner av Sigrid Edsenius.

    I morgon går resan rakt igenom landet till västkusten och vår minisemester blir ett minne blott. Under vistelsen har Öland visat sig från sin bästa sida. Bjudit oss på otroliga solnedgångar och fyllt oss med energi.

  • Skatter i Soprummet: Upptäck Läsäventyr

    Tänk att en miljöstation eller i mer vardagligt tal soprum kan innehålla skatter. Det var inget som jag ens i min vildaste fantasi kunde tänka mig innan jag flyttade till detta område. Det finns nämligen ett miljö och ekonomiskt tänk genom ett anonymt bokbyte. Närmare 20 pocketböcker har flyttat in i mitt bibliotek. Böcker som jag aldrig hade tittat åt än mindre läst. Detta är ett fantastiskt sätt att upptäcka nya författare och genre.

    Några titlar som väckt min nyfikenhet:

    En fyrmästares dotter är Ann Rosmans debutbok. Fyrpersonalens bostäder ska rustas upp till en ny turist- och konferensanläggning. Två murare gör ett markabert fynd av kvarlevor från en man. Karin Adler vid kriminalpolisen i Göteborg arbetar med fallet och det enda hon har att utgå ifrån är en lista på försvunna personer och en vigselring

    Stulet liv av Christina Swartz. Boken handlar om Margaret och Letty som är gamla barndomsvänner. Margaret grubblar över att livet inte blivit som hon hoppats. Hon bestämmer sig för att sluta som lärare och bli författare. Lettys man får ett fint arbete och allt går i en rasande fart när de ska leva upp till sin nya livsstil. Lettys inlevelsefulla mail ger Margaret ovärderliga romanuppslag.

    Innan du somnar är Linn Ullmans debutroman. Detta är en utvecklingsroman och ett familjeporträtt som spänner sig från 30-talet till 90-talet. Boken bjuder på fantastiska historier, burleska scener och stilla allvar men framför allt handlar den om kärlek, äktenskap, otrohet, fåfänga och hopp

    Natten innan de hängde Ruth Ellis av Margareta Strömstedt. Boken skildrar olika kvinnoöden sammanvävda med Margaretas memoarberättelse. Marianne befinner sig på ett hotell i London kvällen innan Ruth Ellis ska hängas. Hon är dömd för att ha skjutit mannen som dödat det barn hon väntade. Med Ellis tradegi i tankarna hamnar hon mitt i den övergivna bittra pensionatvärdinnans olycka.

    Sopsortering har aldrig legat mig speciellt varmt om hjärtat. Visst har jag sorterat lite sporadiskt, men nu har jag blivit en inbiten sopsorterare. Belöningen kan bli en ny spännande bok.

  • Älska att läsa: En guldkornsrutin

    Vardagen har grus i maskineriet men det finns små guldkorn. Ett guldkorn är att unna mig 30 minuter på morgonen för att läsa en bok till frukost. Under höst och vinter myser jag i mitt lilla bibliotek med en filt över benen och med tända ljus. Doften av stearinljus och skuggorna som dansar över bokryggarna skapar en stämning för en smaskig thriller. På sommaren sitter jag på balkongen med morgonsolen värmande och läser en lättsam feelgood till fåglarnas kvitter. Båda alternativen har sin charm men sommaren är bäst. Älskar att vara uppe innan dagen vaknar och känna dess renhet.

    ”Morgonstund har guld i mun” som ordspråket säger. Genom att unna mig 30 minuter på morgonen får jag en lägre ångestnivå under dagen. Det ger mig en dag där jag fungerar relativt normalt. Du tänker säkert: kliva ur sängen tidigare. Jag lider av ångesten och den gör att jag inte somnar förrän framåt småtimmarna. Dålig kvalité och många uppvaknande gör att jag är seg och mosig. Jag har prövat sömnmedicin, promenad på kvällen, skärmfri tid innan sänggående m.m. Inget har hittills hjälpt. Jag försöker ändå ha som rutin att komma i säng ungefär samma tid, skapar lugn och ro på kvällen och ha svalt i sovrummet. Det är inte tillräckligt men har en viss effekt. Det märks nämligen de gånger jag slarvar eller livet har något annat i tanken.

    Dagens litterärafrukost bjöd på ”Mitt hemliga liv” av Jenny Fagerlund. En berättelse om att prioritera sina behov. Känslan kommer jag bära med mig länge. Förhoppningvis enda fram tills jag har möjlighet nästa gång. Alla behöver ha en guldstund. Jag har hittat min.