Merikas texter

Kategori: Psykisk hälsa

  • Självmedkänsla som livskraft

    Inre kritiker

    Har slagit på mig själv i allt för många år. Skaffat mig blåmärken som aldrig läkt. Blåmärken som kanske aldrig kommer att läka. Har nått en punkt där jag måste ta ett beslut. Ska jag fortsätta att bli slagen? Eller ska vi försöka samarbeta. Enklast är att fortsätta bli slagen., men priset är för högt. Nästa alternativ är helt enkelt att golva eländet. Fast vid närmare eftertanke det behandlar bara symtomen, inte själva kärnan. Hur jag ska kunna lära min inre kritiker att viska istället för att skrika, samarbeta istället för att slå har jag ingen aning om.

    Rädda dig själv innan du räddar andra

    Självmedkänsla

    ”Älska din nästa som du älskar dig själv” innebär att behandla andra med samma kärlek, respekt och omtanke som man behandlar sig själv. Men … om man inte älskar, respekterar eller visar sig själv omtanke. Hur blir det då? Det blir ett liv där jag ger utrymme för självkritiska tankar. 2026 ska bli året som jag börjar vara snäll mot själv, respektera mig själv och värdesätta mig själv. Jag kommer få jobba hårt för att kunna smeka mig ömt på kinden. Vagga mig till sömns. Krama om mig. Viska i mitt öra att jag duger som jag är. När jag har nått den punkten ska jag skriva världens hyllning till mig själv.

    Acceptans

    Acceptans är en viktig nyckel till framgång. Alltså lära mig att erkänna verkligheten som den är. Möta tuffa känslor, förvridna tankar utan att döma, förneka eller förändra. Sinnesrobönen: ”Gud, ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Hjälp mig att leva en dag i taget, att glädjas åt ett ögonblick i sänder och att acceptera motgångar som en väg till frid.” Detta är en bra vägvisare när känslor och tankar rusar iväg, när omdömmet flyger sin kos och när allt är totalt kaos.

    Närvaro

    Närvaro är en annan komponent som kräver sin träning. När jag tappar fokus försöker jag räkna till tio. Försvinner tankarna iväg innan jag nått fram är det bara att vackert att börja om. Närvaro för mig innebär att vara mentalt närvarande i ögonblicket, kunna observera utan att döma, våga möta tankar och känslor. Det svåraste kommer bli att observera mig själv utan att döma.

    Tillit

    Så är det det svåraste hindret att ta sig över – tillit. Jag måste lära mig att ha förtroende, bli övertygad om att personer omkring mig är ärliga och vill mig väl. Hur jag ska nå fram dit har jag ingen aning om. En sak jag kommer att tänka på direkt är att jag måste bli bättre att släppa på kontrollen och inte ta åt mig så lätt. Lära mig att bra är tillräckligt och att jag alltid gör vad jag kan utifrån de förutsättningar som jag har i stunden.

    Foto av nicollazzi xiong pu00e5 Pexels.com

    S A N T

    Sätter du ihop första bokstaven på självmedkänsla, acceptans, närvaro och tillit blir det S A N T. För mig står det för att använda sanningens glasögon, vilket innebär att granska mig själv i sömmarna, skala av lager för lager, vara sann mot mig själv. Dra av mig alla masker, slipa till mina kanter, riva murar och stå stadigt med fötterna på jorden. Min sanning ska landa skönt i magen, kännas rätt och ge mig energi.

  • Att Återfå Energi Genom Skrivandet

    Fyra månaderna sedan jag skrev. Under den tiden har jag knappt författat en enda mening bortsett från korta meddelanden på jobbet. Då ska ni veta att det skrivna ordet är min energikälla och ventil.

    För ett år sedan fick jag ett skov i min ihållande depression. Läkaren gjorde en rehabplan på sex månader. Den innebar två månader på 100% sjukskrivning, två månader på 50% och två månader på 25%. En takt som gjorde att jag än idag inte fungerar fullt ut. Bytte läkare och vårdcentral men de ville göra en egen utredning. Blev erbjuden psykolog stöd. Tackade ja men hörde inget ifrån dem på flera veckor. Där försvann min energi och jag gav upp.

    Heltiden höll i två veckor sedan rasade jag. Var hemma en vecka. Tillbaka och jobbade några veckor och rasade igen. Så höll det på tills arbetsgivaren erbjöd att jag kunde gå ner i tid. Ungefär sammtidigt hörde vårdcentralen av sig och undrade om jag ville ha psykolog stöd. Efter några samtal kändes det som om det började vända. När antalet samtal började närma sig slutet erbjöds jag en digital ångestbehandling.

    Den digitala behandlings formen passar mig. Då kan jag använda det skrivna ordet. Jag fick svara på frågor kring mina rädslor, varför jag är rädd, vad som triggar dem, var jag tror de har sitt ursprung och hur jag ska kunna komma till en acceptans att de finns. Behandlingen har även utökats med inriktning sömn och självmedkänsla. Arbetet har pågått i snart sex månader och det har lösgjort lite mer energi.

    Nu är den lilla extra energi långt ifrån tillräcklig. Trots att jag gått ner i tid, sover bättre rasar jag flera gånger i månaden. Ändå har jag hittat ett läge som ger mig någon form av ett liv. Inte det liv jag vill ha men ett som jag kan förlika mig med. Jag har sparat en del frågor från behandlingen, format om dem till olika skrivövningar. Syftet är att analysera mina rädslor mer ingående. Målet är att aktiviteter ska ge mer energi än de tar.

    Om du som jag är energilös kan en lösning vara att titta närmare på dina rädslor eller om det finns något annat som stjäl din energi. Ingalill Roos har skrivit boken Energitjuvar. Boken ger dig råd kring hur du kan hantera och känner igen personer i din omgivning som suger energi. Misstänker du att din energi försvinner på rädslor, destruktiva tankar m.m. kan du fundera över följande:

    • Vad är en balans mellan arbete och fritid?
    • Vad innebär återhämtning för mig?
    • Vad är det som oroar mig? Vad är jag rädd för? Varför?
    • Hur ser mitt optimala liv ut?
    • Skriv ett brev till dig själv där du tar upp både positiva och negativa sidor. Avsluta med det bästa med att vara du

  • Poesins Kraft: Från Silverpärlor till Intuition

    Verkligheten har rämnat
    Silverpärlor sin urbild lämnat
    Tråden har brustit
    Där pärlor suttit
    Ramla ur konstnärens ficka
    Bortom evigheten blicka
    Upplev mirakel
    Stig ur alla orakel
    Intuition är ett val
    Var lojal

  • Ny stad, nya möjligheter: Min personliga berättelse

    Det är måndagsmorgon. Sitter i köket och tittar ut över en tom lekplats. Marken är så mättad på vatten att vi har fått gratis sjöutsikt med badande fåglar. Boken som jag tänkt läsa ligger orörd bredvid kaffekoppen. Tankarna seglar omkring som moln på himlen. Tänk att jag vågade. Området är nytt, staden är ny och jag har kastat mig ut på okänd mark. Har alltid blivit jämförd med en maskros. Oavsett vad som händer lyckas jag trycka näsan över marknivå och överleva. Ännu en gång börjar jag se ljuset i tunneln. En tanke fladdrar förbi. Bara det inte är tåget jag möter i tunneln.

    Oavsett om det är tåget eller inte finns det något nytt som väntar på mig. Ett nytt liv där ingen kan min historia, där stämplar och ”tycka-synd-om” syndrom inte finns. En möjlighet att få vara mig själv. Skapa en 2.0 variant av mig. Visst finns det mycket gammalt att ta hand om. Nej det kommer inte bli en dans på rosor, möjligtvis på törne. Nu kan jag få slicka mina sår, vårda dem ömt och se till att de kan läka. Ärren kommer bär jag med mig och de kommer klia då och då. Ändå är det de som format mig till den jag är, det är ur dem jag kommer finna ny kraft, nya upplevelser och nya tankemönster.

    Har inte släppt taget helt, utan arbetar kvar på orten. Jag är kvar för att jag är på väg tillbaka efter en längre tids sjukskrivning. Nytt jobb och nya sociala sammanhang skulle kosta för mycket i dagsläget. Samtidigt har äntligen arbetsgivaren kommit till insikt och använder min kompetens på rätt sätt. En elev har stora sociala problem men det börjar så smått visa resultat. Resan fram är fortfarande lång och jag tänker inte svika det förtroende och trygghet jag har skapat.

    Innan jag släpper tankebanorna klappar jag mig själv på axeln för att jag vågade anmäla arbetsgivaren för kränkande särbehandling. Jag vågade säga ifrån. Jag vågade säga upp lägenheten och fixa en ny i en annan stad. Jag vågade stå upp för mig själv. Våga kliv utanför min comfortzon. Jag vågade lämna gammalt för nytt.

    Foto av Kevin Malik pu00e5 Pexels.com

  • Älska att läsa: En guldkornsrutin

    Vardagen har grus i maskineriet men det finns små guldkorn. Ett guldkorn är att unna mig 30 minuter på morgonen för att läsa en bok till frukost. Under höst och vinter myser jag i mitt lilla bibliotek med en filt över benen och med tända ljus. Doften av stearinljus och skuggorna som dansar över bokryggarna skapar en stämning för en smaskig thriller. På sommaren sitter jag på balkongen med morgonsolen värmande och läser en lättsam feelgood till fåglarnas kvitter. Båda alternativen har sin charm men sommaren är bäst. Älskar att vara uppe innan dagen vaknar och känna dess renhet.

    ”Morgonstund har guld i mun” som ordspråket säger. Genom att unna mig 30 minuter på morgonen får jag en lägre ångestnivå under dagen. Det ger mig en dag där jag fungerar relativt normalt. Du tänker säkert: kliva ur sängen tidigare. Jag lider av ångesten och den gör att jag inte somnar förrän framåt småtimmarna. Dålig kvalité och många uppvaknande gör att jag är seg och mosig. Jag har prövat sömnmedicin, promenad på kvällen, skärmfri tid innan sänggående m.m. Inget har hittills hjälpt. Jag försöker ändå ha som rutin att komma i säng ungefär samma tid, skapar lugn och ro på kvällen och ha svalt i sovrummet. Det är inte tillräckligt men har en viss effekt. Det märks nämligen de gånger jag slarvar eller livet har något annat i tanken.

    Dagens litterärafrukost bjöd på ”Mitt hemliga liv” av Jenny Fagerlund. En berättelse om att prioritera sina behov. Känslan kommer jag bära med mig länge. Förhoppningvis enda fram tills jag har möjlighet nästa gång. Alla behöver ha en guldstund. Jag har hittat min.