Självmedkänsla som livskraft

Inre kritiker

Har slagit på mig själv i allt för många år. Skaffat mig blåmärken som aldrig läkt. Blåmärken som kanske aldrig kommer att läka. Har nått en punkt där jag måste ta ett beslut. Ska jag fortsätta att bli slagen? Eller ska vi försöka samarbeta. Enklast är att fortsätta bli slagen., men priset är för högt. Nästa alternativ är helt enkelt att golva eländet. Fast vid närmare eftertanke det behandlar bara symtomen, inte själva kärnan. Hur jag ska kunna lära min inre kritiker att viska istället för att skrika, samarbeta istället för att slå har jag ingen aning om.

Självmedkänsla

”Älska din nästa som du älskar dig själv” innebär att behandla andra med samma kärlek, respekt och omtanke som man behandlar sig själv. Men … om man inte älskar, respekterar eller visar sig själv omtanke. Hur blir det då? Det blir ett liv där jag ger utrymme för självkritiska tankar. 2026 ska bli året som jag börjar vara snäll mot själv, respektera mig själv och värdesätta mig själv. Jag kommer få jobba hårt för att kunna smeka mig ömt på kinden. Vagga mig till sömns. Krama om mig. Viska i mitt öra att jag duger som jag är. När jag har nått den punkten ska jag skriva världens hyllning till mig själv.

Acceptans

Acceptans är en viktig nyckel till framgång. Alltså lära mig att erkänna verkligheten som den är. Möta tuffa känslor, förvridna tankar utan att döma, förneka eller förändra. Sinnesrobönen: ”Gud, ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Hjälp mig att leva en dag i taget, att glädjas åt ett ögonblick i sänder och att acceptera motgångar som en väg till frid.” Detta är en bra vägvisare när känslor och tankar rusar iväg, när omdömmet flyger sin kos och när allt är totalt kaos.

Närvaro

Närvaro är en annan komponent som kräver sin träning. När jag tappar fokus försöker jag räkna till tio. Försvinner tankarna iväg innan jag nått fram är det bara att vackert att börja om. Närvaro för mig innebär att vara mentalt närvarande i ögonblicket, kunna observera utan att döma, våga möta tankar och känslor. Det svåraste kommer bli att observera mig själv utan att döma.

Tillit

Så är det det svåraste hindret att ta sig över – tillit. Jag måste lära mig att ha förtroende, bli övertygad om att personer omkring mig är ärliga och vill mig väl. Hur jag ska nå fram dit har jag ingen aning om. En sak jag kommer att tänka på direkt är att jag måste bli bättre att släppa på kontrollen och inte ta åt mig så lätt. Lära mig att bra är tillräckligt och att jag alltid gör vad jag kan utifrån de förutsättningar som jag har i stunden.

S A N T

Sätter du ihop första bokstaven på självmedkänsla, acceptans, närvaro och tillit blir det S A N T. För mig står det för att använda sanningens glasögon, vilket innebär att granska mig själv i sömmarna, skala av lager för lager, vara sann mot mig själv. Dra av mig alla masker, slipa till mina kanter, riva murar och stå stadigt med fötterna på jorden. Min sanning ska landa skönt i magen, kännas rätt och ge mig energi.