Vi möttes på parkeringen. Packade in i bilen och åkte iväg för en helg med gemenskap och kärlek i fokus. Bilresan gick söder ut mot Varberg för att svänga av mot Ullared. När vi började närma oss slutmålet checkade vi in via deras app. Väl inne i vestibulen orienterade vi oss och tog hissen upp till rummet. Det är alltid spännande när vi har bokat ett hotellrum. Vad får vi denna gången? Hotellet i Ullared levererar som vanligt. När vi landat på rummet en stund tog vi oss ner till matsalen för att ånjuta deras kvällsbuffé med ett glas vitt vin.
Buffé kväll nr 1
Kvällsbuffén var lika god som senast vi var där. Matsalen är rymlig men gemytlig. Det var precis så mycket folk att vi slapp köa vid buffén och i baren. Skönt med en avslappnad atomsfär efter en veckas arbete. Första tallriken fylldes med gravad lax, kallrökt lax, ägghalvor, lufttorkad parmaskinka och sallad. När smakerna rullat runt i munnen och maten landat i magen högg jag in på varmrätterna. Det blev högrev och köttbullar med slungad potatis och svampgryta. Kombinationen gifte sig bra i munnen och lade sig som bomull över det kallrökta. Husets vin var gjord på Chardonnay druvan. Vi pratade om vad vi har förväntningar på vårt gemensamma liv.
Ärlighet
Strax innan matsalen stängde gick vi upp på rummet och sjönk ner i fåtöljerna. Samtalet gled sakta in på en del av mina mörka upplevelser som jag begravt. Medvetet eller omedvetet låter jag vara osagt. De tunna skorporna som skyddat mina sår slets obarmhärtigt av. Smärtan var olidlig. Jag återupplevde svek, förnedring och kränkande kommentarer. Huggen som utdelades för länge sedan blev djupare och blödde ännu mer. Min inre kritiker fick luft under vingarna och angrep mig skoningslöst.:”Du är inget värd” ”Ingen tycker om dig” osv. Jag berättade naket och ärligt om vad jag varit med om, vilka känslor det väckt men det finns säkert mycket som inte ens jag är medveten om. Desto längre jag berättade desto mer gick tårarna över i gråtattacker. Långt in på natten somnade jag utmattad och tömd.
Mentalt tömd
Dagen efter var jag mentalt slut. Det var en stor prestation att ta mig ur sängen och ut ur hotellrummet. Med mycket pepande och puschande lyckades jag ta mig till varuhuset för några timmars shopping. Trots att jag var frånvarande lyckades jag fylla kundvagnen med kroppsvårdsprodukter, kläder, elektronik m.m. Efter några timmar började ångesten krypa i kroppen, mitt medvetande komma och gå, illamåendet skölja över mig. Den psykiska belastningen var för hög. Med stor ansträngning lyckades jag ta mig helskinnad ut ur varuhuset. Promenaden till hotellet kändes som en pilgrimsfärd på Camino de Santiago. När vi kom till hotellrummet sjönk jag djupt ner i fåtöljen, la upp fötterna på sängkanten och slöt ögonen för att vila.
Buffé kväll nr 2
Andra kvällen var det betydligt fler gäster och matsalen var nästan full. Sorlet och ljudnivån var obehaglig för min trötta hjärna. Den mentala påfrestningen att köa vid bufféborden och i baren tog den lilla energi jag lyckats samla ihop på hotellrummet. Den rökta laxen, parmaskinkan, ägghalvorna och salladen var lika bra som dagen innan. Ostpajen påminde om Västerbottenpaj men jag kunde inte utröna om det var någon annan variant av ostpaj eller inte. Varmrätten blev slungad potatis och fiskgratäng. Vinet var detsamma. Skönt och tryggt för ett utmattat psyke. Samtalet gick trögt. Det fanns liksom inget mer att säga. Jag försökte vara social och samtala om neutrala ämnen, men det gick sådär. När matsalen stängde gick vi upp till hotellrummet. Resten av kvällen var avslagen och jag kröp tidigt i säng.
Tiden efter
Hotellfrukosten åt jag själv. Satte mig längst in i rummet med ansiktet ut mot matsalen. Studerade några av gästerna medan tankarna snurrade runt. Det var skönt att vara ensam, att få umgås med mina tankar och känslor. Bearbeta allt som rivits upp, låta insikter som att alla kränkningarna inte handlade om mig. Utan istället var ett uttryck för dåligt mående hos förövaren. Mycket tid framöver kommer ägnas åt reflektion, analysera vad som hänt, försöka se allt från ett mer sunt perspektiv. Förhoppningen är att jag ska kunna plocka ihop fragment till en acceptans som jag kan leva med. Tanken med helgen var en avkoppling och umgås med varandra. Istället blev det en helg där begravda upplevelser plockades fram i ljuset. En helg där gamla oförätter slutade göra ont. En helg som kommer stärka våran relation på djupet och öka förståelsen för reaktioner och agerande. Båda två har fått ett annat perspektiv.
Befrielse
Jag har alltid förespråkat öppen och genuint ärlig kommunikation. Vara öppen med sin livsberättelse för den berättar vem man är. Denna helgen fick jag lära mig hur lätt det är att forma tuffa upplevelser till en behagligare sanninge. Hur öppenhet om sitt förflutna kan göra ont. Jag har säkert mer som behöver lyftas fram i ljuset för att kunna leva ett friare liv.
Vad har du i din livsberättelse som behöver lyftas fram för att du ska få ett lättare liv?
Merikas texter 
Lämna en kommentar